You shine!

Dåligt med uppdatering - redan. Ett dåligt tecken för min blogg så verkar vilja ta livet av sig...
På tal om å vilja ta livet av sig så har min mobil gjort det, aa-den hoppa ur min ficka å rakt in i toalettstolen. -Nej, jag BRUKAR inte ta med mig mobilen in på toa, men hade pratat i telefon då jag käka frukost å bara la in mobilen i fickan efter det. - Och Nej, jag var inte i badrummet för å göra det man brukar göra, utan jag rengjorde toaletten, det var då jag sträckte mig för Ajax flaskan den tog chansen å hoppa ut.

Bröllopet i Norrköping, helt Ok. Pascal was on fire! Men som sagt, vi i Södertälje gör det bäst;) Kom i alla fall hem runt 4, somna 4.30 och gick upp 4½ timma senare för att åka till jobbet trots regnet. Men en så snäll chef som jag har sa åt mig att jag kunde stanna hemma.

...Nu har jag suttit och tänkt efter vad jag egentligen gjorde i söndags och har, genom hjälp av lillsyrran, kommit på det. En eloge till mig.
Jag, Sibar och Ilham åkte ner på stan och tog en fika efter ett tag tröttna vi och åkte till favorit-haket Ica Maxi (!) och handla med oss naturgodis, chips och vanlig godis och åkte därefter till Sibar. Där satt vi i hennes sovrum och prata i timmar.

Dagen efter var inte lika mysig. Mamma frågade mig om jag kunde gå ner med en påse nybakad klitcha till Sibar, som snart skulle komma till oss, så att hon sen kan ge den till hennes mamma (min moster) som har lagts in på Huddinge Sjukhus. Jag ville självklart hänga med och det gjorde jag...Fyf   n vad jag avskyr sjukhus. Jag förstår inte hur man kan utbilda sig till sjuksköterska eller läkare å få gå omkring där i dem trånga och illaluktande korridorerna, som alltid har fula färger på sig. 
Jag blev helt nojjig och börja inbilla mig att min maginfluensa var tillbaks. Och att jag hade blivit smittad av dem patienterna som låg på den avdelningen (Infektionsavdelningen) Och med dem känslorna + att se sin moster må dåligt...
Efter ett besökstiden hade tagit slut, 19.00 så åkte jag och Sibar till vår yngsta moster som bor i Rönninge. Där lekte vi lite med våra småkusiner och fick glömma bort vår hemska dag. När vi hade kommit hem vid 21.30 så bestämde vi oss för en promenad, en timma senare var vi hemma hos mig ett tag.

Dagen efter, alltså igår, var det jobb som gällde fr.om. 11.00-22.30 - fötterna sa ett åt annat när jag kom hem.
 Jag har så roliga kunder ibland, men det kan jag berätta om någon annan gång eftersom det här inlägget aldrig verkar vilja ta slut.

Idag var det sådär riktigt hemskt att gå upp till jobbet. Och utöver det så hade jag lovat Ilham att jag skulle pendla upp till Sthlm med henne. En morgon med Ilham alltså. Något jag verkligen såg fram emot. Haha. Så fort hon sa något elakt till mig så påminde jag henne om att jag kunde ha sovit i 45 minuter extra å få skjutts upp till jobbet... - det är så det ska gå till!
De som bor eller har varit i Sthlm idag vet ju hur vädret såg ut så jag hade inte så mycket att göra där på jobbet så chefen erbjöd sig skjutts tillbaks till södertälje efter ynka 3 timmar.

När jag väl kommit hem så slängde jag mig på min säng men, mitt huvud hade inte ens kommit fram till kudden då Idsala ringde och kolla om jag ville käka med henne på Nancys. Och hur kan man säga nej till Idsala(/mat)?
Som en trevlig överraskning hade hon hennes väldigt så snälla storebror med sig. Haha.
Seeen kom vi hem till mig och efter ett par minuter, då ryktena hade gått runt på stan så kom Sibar upp (hon jobbar hos en tjej tre våningar under mig, hur lycklig är inte jag?) och klaga på att vi inte hade ringt och sagt att vi var här.

Här satt vi i alla fall och frågade en massa till www.peteranswers.com - men spöket lyckades aldrig lita på oss. I wonder why? (:

Sen tog vi oss en kopp kaffe och jävlar vilken kick jag fick! Jag dricker minst två koppar kaffe varje morgon utan någon som helst påverkan (eller jo, lite) men inte på samma sätt som jag fick idag. Kanske berodde det på att jag hade jobbat mycket och sovit lite? Äh, roligt var det i alla fall. Speciellt när det var med min kaffe-bästis Idsala!

När båda hade stuckit så insåg jag att jag var ensam hemma så jag tog tillfället i akt oooch tränade!
  Denna cyckel beställde jag hem förra året i juni, och den var inte billig. Och hela den sommaren jobbade jag ju sen så flyttade jag hemifrån och det har liksom inte funnits ett tillfälle att ställa sig på den där och träna.
Häromdagen så gjorde jag det i alla falla, men bara för två minuter medans jag pratade med mamma och pappa då pappa sa: Snälla Zalga, trötta inte ut dig nu när du ställer dig på den där.
hahaha. Nu vet alla vart jag har ärvt min humor ifrån (:  - Jag lovar att inte beställa hem fler grejer och lämna räkningarna åt dig.

Vad jag tycker synd om Dig som läst ner enda hit. Inte för att jag tror att någon har gjort det, men IFALL du har så kan du ju lika gärna lämna en liten kommentar.

Puss på rumpan.