självmord?
Det hänger ner ett lakan från våningen över. Synd att den inte är rullen och med knutar i som i filmer. Som att det någon som precis begått självmord. Då händer det något intressant här.
Missförstå mig rätt, jag vill inte att någon ska dö.
Just nu är det nog bara mina öron som vill begå självmord. Vad äre för skit som kommer ut ur högtalarna?!
"Godmorgon mitt herrskap!!" Det är någon gubbe som sjunger så, säkert någon som Lars Winerbäck eller vad han nu heter...Hans röst är i alla fall otroligt jobbig, inte fin nånstans. Musiken är densamma.
Men åå!! SOLEN! Det gåår inte att få nog!!
Jag var så glad imorse! Inte trött för en halvsekund! (Ok, innan frukosten då)
Satt på tåget och nästan log för mig själv. Ja, enda tills en liten barnfamilj valde att sätta sig bredvid mig, vill säga.
Morsan sätter sig exakt bredvid med en liten bebis. Jag gillar bebisar, aa, jag rentav älskar bebisar. Men när den här bebisen vände sig för å kolla på mig så höll frukosten att komma upp ut igen: torkat snor över hela fejjan. Mmmmm, morgonmys!
Samtidigt så sitter farsan i sätena bredvid med en jättebebis som SKRIKER och TJURAR. Jag kollar på jättebebisen med chock. Jag menar, jag hade ändå högsta högsta volymen på mobilen, ändå hör jag honom som om han skrek rakt in i mitt öra.
Var det ens en han? Kanske en hon? Anyway, det hade en pottfrilla. Och en napp! Napp? I den storleken?
Och den skrek och skrek och skrek. Den ville självklart sitta i morsans knä. Den var självklart avundsjuk på snor-bebisen.
Men byt unge för i helvete! Låt oss andra bebis-fria människor få åka ifred! Den slutade inte att skrika! ALLA TITTA PÅ DEM! Vadå? SKulle ni uppfostra ungarna på plats eller? Ni åker ändå kollektivtrafik, for crying out loud! Cheeees.
Till slut bytte dem unge, självklart. Men då hade jag och resten av tågvagnen tappat hörseln redan.
Här på kontoret undrade man vart jag höll hus i fredags och de hade tydligen saknat mig. SJälvklart saknar man mig. Det är ju bara en massa gubbar och gummor här, höhö.
Skoj skoj.
Nu ska jag försöka jobba trots den höga "musiken" som förs ut ur högtalarna.
Hej hej!
Missförstå mig rätt, jag vill inte att någon ska dö.
Just nu är det nog bara mina öron som vill begå självmord. Vad äre för skit som kommer ut ur högtalarna?!
"Godmorgon mitt herrskap!!" Det är någon gubbe som sjunger så, säkert någon som Lars Winerbäck eller vad han nu heter...Hans röst är i alla fall otroligt jobbig, inte fin nånstans. Musiken är densamma.
Men åå!! SOLEN! Det gåår inte att få nog!!
Jag var så glad imorse! Inte trött för en halvsekund! (Ok, innan frukosten då)
Satt på tåget och nästan log för mig själv. Ja, enda tills en liten barnfamilj valde att sätta sig bredvid mig, vill säga.
Morsan sätter sig exakt bredvid med en liten bebis. Jag gillar bebisar, aa, jag rentav älskar bebisar. Men när den här bebisen vände sig för å kolla på mig så höll frukosten att komma upp ut igen: torkat snor över hela fejjan. Mmmmm, morgonmys!
Samtidigt så sitter farsan i sätena bredvid med en jättebebis som SKRIKER och TJURAR. Jag kollar på jättebebisen med chock. Jag menar, jag hade ändå högsta högsta volymen på mobilen, ändå hör jag honom som om han skrek rakt in i mitt öra.
Var det ens en han? Kanske en hon? Anyway, det hade en pottfrilla. Och en napp! Napp? I den storleken?
Och den skrek och skrek och skrek. Den ville självklart sitta i morsans knä. Den var självklart avundsjuk på snor-bebisen.
Men byt unge för i helvete! Låt oss andra bebis-fria människor få åka ifred! Den slutade inte att skrika! ALLA TITTA PÅ DEM! Vadå? SKulle ni uppfostra ungarna på plats eller? Ni åker ändå kollektivtrafik, for crying out loud! Cheeees.
Till slut bytte dem unge, självklart. Men då hade jag och resten av tågvagnen tappat hörseln redan.
Här på kontoret undrade man vart jag höll hus i fredags och de hade tydligen saknat mig. SJälvklart saknar man mig. Det är ju bara en massa gubbar och gummor här, höhö.
Skoj skoj.
Nu ska jag försöka jobba trots den höga "musiken" som förs ut ur högtalarna.
Hej hej!
Kommentarer
Trackback
