Ett sent nyårslöfte
Att ta tag i mitt liv. På riktigt.
Först å främst, skolan. Jag ska skriva ner en lista på allt som jag måste ha fått gjort under det här året, vissa grejer ska jag begränsa i typ kvartal. Ett exempel:
Körkortet - måste ha tagits under det första kvartalet på året.
Ju mer jag tänker på det här desto mer grejer kommer jag på att jag måste fixa. Det ska inte vara några enkla grejer, utan det ska va sånt som tar tid å fixa...det ska kännas överskönt när man kryssat för det. Det ska ha krävts blod å tårar.
Vissa grejer kanske man inte märker att man har fixat klart förrens slutet av året, då man tänker tillbaks. Och jag har tänkt att skriva ner en del av listan här, men inte allt. Men när året är över så kan jag väl visa hela?
För övrigt är det här året helt utan tvekan stockholmarnas år. Så som Katrin Schulman skrev;
Jävla nollåtta!
Det här året heter 08. Det är Stockholmarnas år! Varje gång man ska skriva under ett papper, ett formulär, en värdehandling av något slag så kommer alla människor i hela världen faktiskt att skriva under det med -08. Begriper ni hur mycket kraft vi kommer att få! Hur mycket energi vi kommer att få?! Dock inte bara positiv. Tänk på alla 08-hatande-bondläppar runt om i Sverige. Varje gång de kommer att skriva under ett papper så kommer de att tvingas att skriva -08. Ha ha ha ha! Na na na na na na! Så orättvist livet är ibland...
Vi kommer nog aldrig att tvingas skriva under med 033, eller 046...
Men det är den lilla negativa energin vi får. Tänk på all positiv energi som vi kommer att få! Tänk på alla snubbar över hela världen som någonsin satt på en blond liten "svenska flicka".
Det är "The year 08!" I år ska man passa på att utföra mästerverk. Man ska ta tag i det där som man ofta grubblat på. Göra det där som man så gärna vill, men inte vågat.
Det här gäller ju naturligtvis endast om man är en jävla nollåtta.
[Jag har helt kopierat inlägget som alltså är skrivet av Katrin Schulman på www.stureplan.se]
Höhö.
Nej men back to the seriose (jag tror att jag stavar rätt i alla fall?) jag är helnöjd med mitt nyårslöfte. En lista ska införas och ikryssas, förhoppningsvis!
Nu ska jag tillbaks till köket. Jag har fixat kycklingen (nu vet jag varför jag aldrig lagat kyckling innan!äckligaste som finns!!höll på å kräkas! fick tillochmed kräkreflexer, det gick så långt så benet fick reflexer å börja skaka på sig - likt en hund som kissat klart. oj, vi ska no ginte nämna grimaserna jag gjorde)
Salladen är fixad. Nu är det riset kvar. Det jäääkla riset! Varför gör syrianer det svårare än vad det egentligen ska vara?
Samtalet med mamma då hon ska besrkiva hur jag ska tillaga riset
"Ta den skålen som vi hade tlöuwhe i igår - fyll den med ris å häll sedan i den i en av våra LÄTTAskålar. Fyll med ett vatten och låt det stå I EN HEL HALVTIMMA! Viktigt! Du ska byta vattner TRE gånger! OKej? Är du fortfarande med? Sen tar du TVÅ MATSKEDAR margarin som står i skafferiet ute på balkongen (självklart) lägger det i en sju liters kastrull (eller var det i en fem liters?) höll i riset - du ska ha tagit bort vattnet! och sen ta du den första skålen och fyller den med vatten - häll i. Fyll i den lite till, bara liite till. En matsked salt. Och en "Määäji" (självklart menar hon kyckling buljong) hängde du med nu? vet du hur du ska göra?"
Måste säga att jag förenkla det hela...det finns nog ingen som besrkiver värre än mamma. Hoj oj oj.
Å inte gör det lättare när man ska dela köket med pappa?
Wish me good luck!
