journalistik är ingenting för mig
Faktiskt inte. Det tog mig ett helt gymnasie program för å inse att yrket inte alls passade mig. Jag är för otålig och det är väldigt...upprepande. Ring, boka, träffa+interjuva, skriva, rätta. That's it. Dag in och dag ut.
Nu är det så att jag hjälper en person här på kontoret med å skriva en profil om tre miljömänniskor, är nästan säker på att jag nämnt det innan.
Texten ska in imorgon kl.9 är det bestämt, men jag tror och hoppas att det är Ok för A att den skriva klart under morgondagen. Och det är just det jag hatar mest med det här yrket, att vara beroende av någon på det viset.
Ena gubben sitter på möte och ska meddelas av sin sekreterare att han ska svara på mailet han fått av mig.
Kvinnan sitter på möte till 17, whuutt? Rena rama konferansen!
Gubbe nummer två är inte inna på kontoret och svarar inte på mobil.
Greijt!
Nu är det så att jag hjälper en person här på kontoret med å skriva en profil om tre miljömänniskor, är nästan säker på att jag nämnt det innan.
Texten ska in imorgon kl.9 är det bestämt, men jag tror och hoppas att det är Ok för A att den skriva klart under morgondagen. Och det är just det jag hatar mest med det här yrket, att vara beroende av någon på det viset.
Ena gubben sitter på möte och ska meddelas av sin sekreterare att han ska svara på mailet han fått av mig.
Kvinnan sitter på möte till 17, whuutt? Rena rama konferansen!
Gubbe nummer två är inte inna på kontoret och svarar inte på mobil.
Greijt!
Kommentarer
Trackback
