stressliv

Vi var precis å fika.
Det är INTE många kvar här idag kan jag lova!
Jag och fyra män. Tidigare idag var jag och sex stycken, två har alltså smitigt ifrån. Smart, tycker jag.
Sen att jag är ensam här utan kvinnorna är kanske en ganska bra förklaring till hur rolig lunchen var idag! Vi satt och hade ROLIGA och BRA diskussioner.
Sen kom de in på sånt som jag inte förstår mig på. Ja, som livserfarenhet. De snackar om alla städer de besökt. Vilka länder de jobbat i. Vilka ställen i diverse länderna som är värda ett besök etc.
Sånt får mig att vakna till och tänka att fan, jag är verkligen u n g. Barnunge. En liten skitunge som tycker att det är en erfarenhet att flytta till stad som ligger max 4 timmar ifrån ens hemstad.

Haha.
Sånt garvar de åt, som bland annat bott i afrika och jobbat i fem år! (Och då är INTE i Sydafrika man bott i...)

Nej, jag är fortfarande ung och jag ska sluta ha så jäkla bråttom att bli vuxen och börja jobba.
Det minns jag att en kille sa åt mig på förra årets bal. Han lobba för att jag skulle ta ett sabbatsår och söka in till Studentkårsstyrelsen.
Va? ALDRIG i livet. Jag ska ut och jobba om två år. Det var mitt svar.
Riktigt jävla dumt svar kan man tycka idag.
Inte för att jag tror att jag skulle ha gjort ett bättre jobb än personen som suttit i år, absolut inte...inte på långa vägar.
Utan mer tanken av att ha så bråttom...det börjar att störa mig något så enormt. Jag är utexaminerad som nyssfylld 22 åring.
Vad har jag att se framemot då? C:a 45 års jobb?
Nehedu. Jag skulle ha dragit på någon barskola i typ Malta, Magaluf eller vart man nu hänger som artonåring, innan jag tog tag i studierna!
10 000 hjärnceller fattigare men med en upplevelse (som man kanske iofs inte skulle ha något minne av...höhö)rikare.


Ehh..  Å jag skulle bara skriva att vi endast är fem stycken kvar på dessa två våningar....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0