sitter på bussen mot södertälje!!

Hehe. JO jag det fanns el uttag på bussen. Tur va?
Hade iofs inte blivit så arg ändå. Jag tog precis upp datorn..

Hela bussen av pensionärer. Alla andra normala människor jobbar ju.
Men alltså...de här människorna äter på bussen. De är smarta. Inte jag.
Jag skulle också ha fixat den där jäkla pyttipannan imorse så ja haft något att äta, men tänkte att det FAKTISKT skulle lukta på bussen.
Men de här tänker inte så.
Nu är jag så jävla hungrig att jag tror att jag har lunginflammation (hahahah IDsala alltså!!) men lukten av deras...ehm...maat får mig att må så iiillaa. Hur äääckligt som helst!!! Jag kan inte ens lokalisera lukten. Så äckligt är det. Luktar inte lök, inte kött, ingen specill sås.
Bara sån lukt som man kunde känna på skolgården tidigt tidigt på morgonen som fick en att spy upp frukosten.
Lite dagislukt.
Lite mosad purékäk.
Fyf fy.
Ja längtar bara till min tabbole.

Vet ni vad som slog mig imorse på bussen? (Sån var Sibar under hela vår bilsemester. Tyst i två timmar - tittandes utanför fönstret och plöstligt "Zäälg, vet du vad jag har tänkt på?..."bla bla bla i en timmma och så tyst i två timmar till. haha) Anyway.
För någon vecka sen så gick min nagel av i mitten, typ en halvcentimeter in. Skulle jag dra bort hela nageln så skulle en bra bit kött hänga med, jag överdriver inte.
Så jag klippte ner alla naglarna och målade dem. Nagellacket han fungerat lite som limm för den biten som var av.
Men imorse så gick den upp och jag var tvungen att dra bort det och den slets upp helt fantastiskt BRA!
Bara typ, det översta lagret gick bort. Helt smärtfritt.

Och då tänker jag såhär.
Ofta tänker man"men vafan!! jag har aldrig tur med något, jag är alltid snäll (AA!) och bla bla bal..varför vinner aldrig jaaag på lotto. eller varför får jaaag aldrig tur med det å det å det?"
Men fatta vad mycket tur man har med så mycket annat.
Jag hade kunnat slita upp den där nageln och haft ont i typ tre dagar i streck.
Jag hade kunnat försova mig och missat min tur till Södertälje.
Det är MYCKET jag har tur i. Och mycket mindre OTUR. Faktiskt!

Hälsosamt tänktande, I know.

Nej, det var faktiskt roligare att lyssna på musik, titta ut på träden med fina färger och drömma min bort istället!

Vi lär inte höras på ett tag omjag känner mig själv rätt. Hehe
Puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0