en mardröm, fast inte i en dröm utan i verkligenhet.

Vilken natt. Jag var så utslagen (sov endast två timmar natten till igår) så jag däckade nästan direkt. Vilken bara är bra eftersom jag blev lite mörkrädd. Nicole är med Kim hos Kims föräldrar i vara så jag sov ensam inatt. ÖVERMYSIGT. Inte.

Men det allra värsta.
Prick kl 03.00 börjar det spelar världens fulaste arabmusik i hela lägenheten. Om jag hade stoppat in fingrarna i munnen hade jag kännt mitt hjärta, kan jag lova er. Så pass.
Det tog ett innan jag märkte att jag var i jkpg och att det var något som lät. Jag trodde det var nån mobil som nicole har för att ringa folk i libanon med. ELler att det stog några kidnappare i hallen som glömt bort att stänga av sina mobiler som då börjat tjuta. GANSKA så rädd gick jag ut för att kika.

Det var datorn som lät.
En dator som var helt avstängd. Ingen batterisladd i. Ingen internetasnslutning.
Utan musik som kom ur en totalt-död dator.
Hellre en spök-dator än en kidnappare va?
Men efter att ha lagt mig så fortsatte jag att inbilla mig att det stog kidnappare i hallen.

Alltså, jag förstår fortfarande inte hur det hela gick till.
Men idag är jag vaken (levande) trött, men jag vakna. Ensam i lägenheten! Eller de kanske gömmer sig i garderoben nu?

ANYWAY. Jag börjar om 30min, kanske att jag ska börja klä på mig, sminka och städa bort frukosten? Kanske.
Have a lovely day, kisses.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0