jag skulle inte ha något emot att...

...det är luddigt...vet inte riktigt vart jag är. det är kallt i rummet, men ändå har jag knappt kläder eller täcke på mig. jag vaknar upp och ser vart jag är, det är fake-kyla i hela rummet. brevid mig ligger hon fortfarande och sussar vidare. morgon är det allt, det ser jag på solstrålarna som gör allt för att träna sig igenom de feta gardinerna som mörklägger hela rummet. KNACK KNACK. just det, det var ju därför jag vaknade, någon knackar på dörren. jag klättrar över henne och skiter i att ta med mig lakanet över mig, jag vet nog vem det är. innan jag kommer fram till dörren ser jag att den andra också ligger och sover i sin säng. jag öppnar dörren. möts av det där stora leéndet som bara hon kan göra.
-HEEJ!!
-...gomorgon...

men vem vaknar inte upp efter den här synen? jag springer tillbaks in i rummet, drar bort de feta, tunga gardinerna med all kraft och solen får äntligen ta sig in i rummet och berätta att det allt är morgon nu, sommar. jag skriker att ni ska vakna, fast jag är inte arg eller så. jag vill bara att det ska gå fort fort, jag vill äta äta. men sen så säger jag inte så mycket mer än att småbråka med nån av er om vem som tagit mina flipflops eller varför det kan ta en sån tid att klä på sig?

och jag skulle inte ha något emot att resten av dagen ligga och lappa sol på stranden eller vid en av poolerna på det stora hotellet. att ha mina hörlurar på som dunkar ihjäl varje nerv och cell i kroppen, så som bara musik kan göra. till det något läskande, antingen öl eller cider och antingen chips, glass eller frukt. att sen bråka om vem som ska upp och duscha först, (aldrig jag) och sen spendera kvällen med middag. alltid middag. sen hitta på något varje kväll, cyckla, promenera runt nya delar och inte bara turistgatorna, äta glass, fota i studio, gå till sockervaddspojken för att köpa popcorn, köpa andra grejer. för att sen komma tillbaks till det där rummet med fake-kylan och lägga sig för att sova till ljudet av den livliga turistgatan nedanför (som ändå tystnade vid 23).

...jag skulle absolut inte ha något emot det. inte alls.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0