dance in the dark

Ååh. Förresten, jag drömde om att jag åt pizza. FYFAN vad gott det var!! Det är vääldigt sällan jag blir sugen på en pizza, hellre en kebab (allra helst den från jkpg, tacka vet jag kebabhouse som har den rosadressingen på kebaben!). men den här var så...MMM. Och det visste jag innan jag fick smaka på den!

Sen drömde jag om en gammal, knäpp klasskompis som skreek ut sin lycka över att vi fick klubba till maten i matsalen. Klubborna låg självklart bland makaronerna hahaha
Det hela var lagt till asgarv bland resten av klassen som stog i kön.

Ååå ibland saknar jag att ha en sån klass. Allt var en lek mest hela tiden. Man skrattade mycket mer på tiden också.
Ok, jag vill inte vara bitter. Det är väl så det är att växa upp? Vill inte någon satsa på ett billionärsliv och komma med någon medicin som gör att man för alltid får vara sådär ung och naiv och skratta sådär genuint? Inte?
Ok, vuxen livet har väl också sina guldklimpar.
Jag menar, vem tackar ner till baksmälla varja helg? (jag har för guds skull INTE börjat få dem)
Eller till räkningar? Eller till ansvaret att ta tag i allt själv? Eller till att vara en god förebild? Att man måste kontrollera sina känslor? Whats up with that? Är jag arg så visar jag det, irriterad så skäller jag.

Skitsamma. Jag ville bara berätta om den där goda pizzan. När jag vaknade var jag arg på mig själv för att jag aldrig fick smaka på den. Bita på det sura äppel!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0