OLJUD!
Alltså, HERREGUD!
Jag har hört OLJUD FÖRR, och då har det varit i form av skrikande syrror eller naglar mot svart tavla. Men aldrig har jag tyckt att musik varit ett oljud (njaa, i princip aldrig) MEN NYSS FICK JAG UPPLEVA NÅGOT JAG ALDRIG VILL UPPLEVA IGEN!
Ja, det där slår till och med öststat människorna som står i pendeln och spelar intrument och sjunger!
Det finns en ung (nåja) man här på kontoret, som innan visat sympati för mig för att jag alltid får lyssna på "deras" musik, ja alltså, de äldres musik. Men jag har aldrig tyckt illa om den, det är liksom klassiker så det går att lyssna på dem!
Men, Å. FY. FAN. vad jag har fått höra nu imorse.
Nu är det den här "UNGA" mannen, jag och en till "UNG" tjej här på¨kontoret och de klagade på att det var lite väl tyst på kontoret så han fick ansvaret att plocka fram något från skivsamlingen, han kollar en sisådär tio sekunder och efter de sekunder säger han "jaaaaaa!!" plockar fram en skiva, och börjar spela upp den. Samtidigt så säger den här kvinnan, innan musiken kommer igång: men jag vill lyssna på amanda jensen! (ja, en vuxen kvinna sa detta) och då började vi prata om hennes nya låt som alltid fastnar i hjärnan så fort man hör den.
Mitt i den här diskussion börjar högtalarna föra ifrån sig oljud...alltså, det lät som attt dom vore trasiga, jag lovar. Som om skivan hade stenar på sig eller något. Och då säger jag det till honom
- Hörru A, jag tror skivan är trasig och håller på å förstör hela stereon
- hehe, nää...det här är låten, säger han stolt. Jo, serru...det här är xxx, och så säger han något namn till något som tydligen ska vara ett instrument.
Jag koncetrerar mig för å lyssna på detta instrument, och tror för en sekund att jag misstolkade oljudet innan. Men icke, det blev bara värre och det förde ifrån sig högre oljud. Det bklev så jobbigt så att jag började göra miner i ansiktet.
Jobbigt läge.
Och precis då, aa då ljudet är som allra värst, då sätter han på sig hörlurarna för å lyssna på amanda jensen!!
Jag klarade verkligen inte av ljudet så jag försöker snällt med:
- men vi vill också lyssna på amanda jensens låt!
- hehehe, säger han och tar det som ett skämt!! SOM OM VI VILLE LYSSNA PÅ OJLUDET HAN JUST UTSATTS OSS FÖR!
Cheeeeeeeeeeeeeeesus.
Å herregud. Nu började han att nunna med "musiken."
Hej hej. Jag ska bara gå mot svarta tavlan på andra sidan korridoren för å dra naglarna igenom den hela hela hela förmiddan, allt för å utplåna detta oljud.
Jag har hört OLJUD FÖRR, och då har det varit i form av skrikande syrror eller naglar mot svart tavla. Men aldrig har jag tyckt att musik varit ett oljud (njaa, i princip aldrig) MEN NYSS FICK JAG UPPLEVA NÅGOT JAG ALDRIG VILL UPPLEVA IGEN!
Ja, det där slår till och med öststat människorna som står i pendeln och spelar intrument och sjunger!
Det finns en ung (nåja) man här på kontoret, som innan visat sympati för mig för att jag alltid får lyssna på "deras" musik, ja alltså, de äldres musik. Men jag har aldrig tyckt illa om den, det är liksom klassiker så det går att lyssna på dem!
Men, Å. FY. FAN. vad jag har fått höra nu imorse.
Nu är det den här "UNGA" mannen, jag och en till "UNG" tjej här på¨kontoret och de klagade på att det var lite väl tyst på kontoret så han fick ansvaret att plocka fram något från skivsamlingen, han kollar en sisådär tio sekunder och efter de sekunder säger han "jaaaaaa!!" plockar fram en skiva, och börjar spela upp den. Samtidigt så säger den här kvinnan, innan musiken kommer igång: men jag vill lyssna på amanda jensen! (ja, en vuxen kvinna sa detta) och då började vi prata om hennes nya låt som alltid fastnar i hjärnan så fort man hör den.
Mitt i den här diskussion börjar högtalarna föra ifrån sig oljud...alltså, det lät som attt dom vore trasiga, jag lovar. Som om skivan hade stenar på sig eller något. Och då säger jag det till honom
- Hörru A, jag tror skivan är trasig och håller på å förstör hela stereon
- hehe, nää...det här är låten, säger han stolt. Jo, serru...det här är xxx, och så säger han något namn till något som tydligen ska vara ett instrument.
Jag koncetrerar mig för å lyssna på detta instrument, och tror för en sekund att jag misstolkade oljudet innan. Men icke, det blev bara värre och det förde ifrån sig högre oljud. Det bklev så jobbigt så att jag började göra miner i ansiktet.
Jobbigt läge.
Och precis då, aa då ljudet är som allra värst, då sätter han på sig hörlurarna för å lyssna på amanda jensen!!
Jag klarade verkligen inte av ljudet så jag försöker snällt med:
- men vi vill också lyssna på amanda jensens låt!
- hehehe, säger han och tar det som ett skämt!! SOM OM VI VILLE LYSSNA PÅ OJLUDET HAN JUST UTSATTS OSS FÖR!
Cheeeeeeeeeeeeeeesus.
Å herregud. Nu började han att nunna med "musiken."
Hej hej. Jag ska bara gå mot svarta tavlan på andra sidan korridoren för å dra naglarna igenom den hela hela hela förmiddan, allt för å utplåna detta oljud.
Kommentarer
Trackback
