You shine!

God morgon,

Jag sitter och lyssnar på massa lugna låtar, blandat svenska och engelska, jullåtar och gamla visor. And I like.

Jag har aldrig drömt om en person flera nätter irad, inte heller drömt samma dröm om och om igen (av det jag minns)
Så, hur kommer det sig nu att jag börjat drömma om honom?
Eller jo, ibland drömmer jag om någon människa (ganska random vem det är) ett par nätter, max tre under typ 2-4 veckors period.
Men det här är typ min fjärde dröm om mindre än två veckor?
Synd att jag drömde att han hade tjej, eller synd å synd. Bryr mig inte om jag ska vara helt ärlig, he´s nothing but a very good looking guy. Å då är han riktigt j kligt snygg, inte ofta syrianska killar är så snygga. MEst håriga hehe

Jag börjar sakta men säkert förstå vilken härlig period jag befinner mig i just nu, nu i dessa dagar, veckor, månader.
Jag har precis skrivit klart c-uppsatsen, den c-uppsatsen som gav mig mardrömmar redan för två år sedan, jag har precis fått packa mina saker för att lämna staden och skriva klart det här kapitlet i mitt liv. Jag har en mysig jul att se framemot och en galen nyårsafton. Jag står inte still och stampar på samma ställe utan ska ge mig iväg och testa vingarna i en annan del av världen. Sen att det stället har sverigesommar som "kall vinter" är bara plus. Jag inser saker och ting, får livets instinkt och förstår vilken vacker människa jag har brevid mig, som stått där i regn och rusk och även då livet går uppför. För ni vet väl också om att det är svårare att glädjas åt någon som lyckats än att trösta en människa som är ledsen? Vilken absurd värld egentligen. Men då, ska man likvärdig med denna värld eller sprida lite glädje istället? Svaret borde vara givet, men är självklart inte det.

Jag längtar att få läsa en bra bok. Den ska vara sådär bra så att man måste slänga ifrån sig boken och andas lite innan man kan fortsätta. Haha galet.

Nu har jag inte så mycket mer att tillägga, tjarå!

Nu ska jag äntligen få gå hem.

Jag gillar inte när folk säger åt mig att jag inte får göra vissa saker. Speciellt när det är något speciellt, för då blir jag ledsen.

Så jag ska gå hem och vara ledsen idag.
Men innan ska jag köpa med mig en färdigsoppa som jag ska koka upp. Orkar inte laga mat.

Ååh. Förresten, jag drömde om att jag åt pizza. FYFAN vad gott det var!! Det är vääldigt sällan jag blir sugen på en pizza, hellre en kebab (allra helst den från jkpg, tacka vet jag kebabhouse som har den rosadressingen på kebaben!). men den här var så...MMM. Och det visste jag innan jag fick smaka på den!

Sen drömde jag om en gammal, knäpp klasskompis som skreek ut sin lycka över att vi fick klubba till maten i matsalen. Klubborna låg självklart bland makaronerna hahaha
Det hela var lagt till asgarv bland resten av klassen som stog i kön.

Ååå ibland saknar jag att ha en sån klass. Allt var en lek mest hela tiden. Man skrattade mycket mer på tiden också.
Ok, jag vill inte vara bitter. Det är väl så det är att växa upp? Vill inte någon satsa på ett billionärsliv och komma med någon medicin som gör att man för alltid får vara sådär ung och naiv och skratta sådär genuint? Inte?
Ok, vuxen livet har väl också sina guldklimpar.
Jag menar, vem tackar ner till baksmälla varja helg? (jag har för guds skull INTE börjat få dem)
Eller till räkningar? Eller till ansvaret att ta tag i allt själv? Eller till att vara en god förebild? Att man måste kontrollera sina känslor? Whats up with that? Är jag arg så visar jag det, irriterad så skäller jag.

Skitsamma. Jag ville bara berätta om den där goda pizzan. När jag vaknade var jag arg på mig själv för att jag aldrig fick smaka på den. Bita på det sura äppel!

God morgon!

Vilken sorglig morgon det har varit :-(
Jag vaknade upp, efter mina störda drömmar som vanligt. Jag sprang och var fast i något höghus till slut hitta jag och den ena, av två killar som var de enda överlevarna med mig, ut genom en dörr. Vi hade varit fast i dagar å dagar å sprungit ifrån något monster.
Det första som händer när jag springer ut och är fri, är att jag stöter på en av mammas irakierkompis som vill veta vägen till "i scänia" HAHAHAHA
Jag dör.

Men i alla fall. Gick å såg att Nicole för en gångs skull äter frukost innan mig. Jag brygger kaffe och sätter mig i vardagsrummet och surfar.
Så läser jag den jobbiga nyheter om Stephen i Boyzone :-( OUÄÄÄÄHH!!
Jag sitter å chockad, när jag lugnar ner mig så säger jag det till Nicole

- Stephen i Boyzone har dött!!!
- Hah
- ...alltså, vad är ditt problem man skrattar inte åt sånt!
- Men, som om du vet vem han är...

OM JA..OM JAG VET VEM DET ÄR!?
Aaaaaaassså bland de roligaste minnena från det jag var liten var om Boyzone. Jag hade en galen granne som var helt förälskad i dem haha
Herregud! Vad hon hittade på!

Idsalas reaktion var bäst när jag berätta det Nicole hade sagt

- Hälsa henne att Stephen var den personen som ALLA tjejer var kära i tills man fick reda på att han var bög!
- Men det är synd om henne, hon är från Fittja. Det enda de hörde å lyssna på var allah akbar - rop och typ Ken Ring....

Alltså, helt stört. Min granne, bästaste grannarna! Hon gick i sexan och jag gick väl i tvåan-trean då? Hon hade ju lärt sig engelska, så hon ringde sin granne och bästa vän, som bodde våningen över oss och började prata engelska.
Jag var där med Fabbe och Elisha, kan ni tänka er hur små DOM var då? Haha ouäh
Vi fråga henne vem hon prata med då sa hon att det var Ronan Keating. Vi blev heeeelt till oss!!!
Och så snäääll som hon var så lät hon oss säga hej till honom

- ....hello....
- *fnitter fnitter* ...hello..

OOOMMMGGGG!! Hahahahah vi flippade å trodde att det var han på riktigt! Jag reagerade på att han lät som en flicka men hon ljög ihop något om att det är så han låter på riktigt
Det värsta är att när Elisha skulle säga hej, hur gammal kan hon ha varit då? typ 5? 4? Så säger hon "HEJ" och jag börjar gaaaarva ihjäl

- Han pratar engelska Elisha! Tror du att han vet vad HEJ är för något eller?!
Hon skrattade bara å fatta självklart ingenting hahahaha

Asså haha neeeej, stephen juuu

När han sjöng "dont love me for fun girl, let me be the one girl. love me for a reason and let that reason be love" så trodde jag att de sjöng på svenska, för BARA VÅR skull
"dont love me FÖRFAN girl, let me be the one....."
HAHAHAHA

Nu lyssnar jag på deras musik på spotify å de gör reklam för deras comeback, fett sorligt. De är någon teater å flams de gör reklam med. Asså grabbarna i bandet.

Oh well, allting står skrivet. Right?

Tja rå!

Nej, jag är inte arg. I alla fall inte nu.
I tisdags så var jag ju hos min kusin och åt frukost. Moster satt med oss och åt och vi pratade och så.
Vi kom in på det här med att bli arg, hur vissa kan ta åt sig väldigt lätt, andra märker inte ens av det. Då sa hon att förr, då hon var mycket yngre så brydde hon sig inte för fem öre. Hennes moster var nästan tvungen att skaka om henne för att hon skulle förstå att "nu är det läge att bli arg" - men att hon nu, idag är rena motsatsen. Hon tar åt sig väldigt fort men visar det inte, utan låter det at gro inom sig.

Och det är det värsta jag vet. Att man lämnar sina känslor inom sig, känslor kan aldrig glömmas bort. De kommer alltid, ALLTID fram på ett å annat sätt.

Jag funderade på det här om att få folk att bli arga då jag satt på tåget. (Självklart lyckas jag skriva ett helt blogginlägg, eller lägga fram mina argument hur bra som helst när jag sitter på tåget, när jag duschar, när jag diskar och andra grejer som gör att jag inte kan sätta mig ner och skriva på samma sekund)

Vad är det för människor som kan få andra att bli arga, medvetet?

Jag är sån, i periodvis har jag världens temprament. Eller ganska ofta. Oftast hemma. Jag blir arg på samma sekund som jag får se något eller höra något - speciellt då det är något en människa har gjort medvetet.
Men om jag lyckas att lugna ner mig, utan att säga något då jag är arg (säger oftast saker som jag inte menar, moget va?) så kommer jag alltid fram till en och samma sak;

Det ÄR väldigt synd om den människan då. Om en människa som helt och hållet mår bra - varför ska den då få sina medmänniskor att bli arga? Nu syftar jag inte på smågrejer som vissa kanske gör helt omedvetet. Utan säger och gör saker mer eller mindre med flit.
Den människan kan inte må bra. Det är ju gamla känslor som den haft inom sig som bubblar upp i elakheter, är det inte så?

När jag tänker efter så är jag mer lik min moster än min egna mamma. Och lite så är det när det kommer till att ta åt sig också, jag tar åt mig men kan skaka av mig det lika fort. Det är jättesvårt att tänka logiskt då man blir arg och ledsen. Men det kommer ju sen efter att man tänkt igenom allt, den människan kan inte riktigt må bra.

Så gå iväg och krama om varandra istället för att slänga elakheter!

Jag har en väldigt livlig fantasi, har alltid haft och hoppas att jag alltid har.
Enda sedan jag var liten så har sagor varit det lättaste som finns, att LÄSA och att skriva. Jag älskar att hitta på saker och leva mig in i min alldeles egna värld.
Jag tycker att det är lite tråkigt att jag inte hittat något att utspela, eller...liksom, leva ut fantasierna på. Min kreativitet blir väldigt hämmad om den håller sig till text, till exempel. Jag vill så gärna kunna måla, för ni ska veta vilka målningar jag gör i huvudet! Jag vill gärna lära mig spela ett instrument, för ni ska veta musiken jag har i huvudet! Jag vill gärna kunna bygga något, klippa och klistra, designa - vad som helst. För ni ska bara veta!

Det är därför jag har typ, världens konstigaste drömmar. Det är liksom där jag lever ut fantasierna och kreativiteten. Den måste ju ut.

Mina idéer då?
När det kommer till blogg så har jag faktiskt kommit på två grejer, som jag tyvärr aldrig tog tag i. För ni har en av Sveriges största tjejtidningar gjort detsamma (mååånader efter att jag själv kom på det!) och en av Sveriges kändaste kvinnor har "tagit" min andra idé.
Det ena var att låta en hund blogga. Då tänkte jag mest på Bambi, och det sa jag faktiskt till hennes matte och husse. Men ingen av oss orkade riktigt ta tag i det. Nu bloggar en hund på Veckorevyn.
Sen har jag länge velat ställa frågor, kanske en 10-12 st - likadana, till människor i min omgivning.
Det blir liksom som gästinlägg utan att de behöver skriva något själva, bara svara på mina frågor och fotas - alla ska fotas i samma pose. En pose som jag inte riktigt kommit på ännu. Men ingen pose-pose så, utan mer att alla kanske skulle peka till höger då de fotades eller så?
Nu har Carolina Gynning gjort detsamma. Samma frågor, vem som helst svarar och hon publicerar.

Det är bara dumt gjort av mig. Jag vet. Men det där med frågorna har jag inte riktigt släppt ännu!
Snart ska jag också skapa en ny blogg, en blogg som bara ska handla om mina studier och mitt liv i Holland. För det börjar ju inte den dagen jag åker, utan det är mycket arbete bakom!
Den bloggen ska jag göra lite mer "reklam" för, skriva adressen på facebook, msn o.s.v Den här är mer "privat".

Nu ska jag hosta och nysa vidare här i min säng. Puss

Godmorgon,

igår sprang jag till skolan, halvt om halvt överlycklig över mitt seminarium. Hur kan jag älska skolan så mycket? Jag säger det här utan som helst ironi. Alltså mitt program...studenterna på programmet...igår fick vi väl det alla bekräftat. I hela skolan, till och med ledningen, så kopplar man MKV programmet till "familjen", MKV-familjen.

Jag kom till skolan och ser ett gäng MKVare med helt rödsprängda ögon och som kramar om varandra, jag går mot min grupp och möter Per och frågar vad som har hänt, varför de gråter. Han förklarar att en student har gått bort och Faris kommer och fyller in information. Jag kan inte skriva så mycket om vad som har hänt, vem det var osv. eftersom det inte blivit offentligt ännu och igår då vi hade ett krismöte på skolan med ledningen så hade ännu studentens familj inte blivit informerad.

Det hela är väldigt, väldgt tragiskt. Först var det jobbigt att bara se studentens närmaste så ledsna, speciellt då det kom som en chock - hon var ju ändå ute med dem natten innan och med under hela insparken glad och social som vanligt!
Men då VD:n pratade med oss så kunde jag inte sluta tänka på hur tragiskt allting egentligen var. Hur man kan ha gått så långt, hur man kan ha mått så dåligt. Hade man inte kunnat göra något åt saken?
Nu känner jag inte studenten, bara träffats ett par gånger och pratat litegranna, men av det lilla så förstog jag hur hon kunde vara så älskad. Det gick verkligen inte att hålla sig från tårar, ute på gatan, mitt på stan, i skolan. Men som sagt, vi är erkända som MKV-familjen och aldrig har jag kännt det så starkt som igår. Alla stog och kramades, även om man aldrig pratat innan kanske så klappade alla varandra på axlarna. Observera att det inte bara var studenterna, utbildningsledarna, lärarna o.s.v också.
Vi tände ljus och la det i vårt lilla "vattenfall?" som vi har i byggnaden. Detta vattengrejjs fylldes väldigt snabbt med blommor också.

Äsch nej. Allting är bara så tragiskt...

Godmorgon!

Min lillasyster hotar mig till att blogga och till att höja ljudet på musiken så mycket så att jag snart är hörselskadad. Kul syster va? Vi kommunicerar via msn. Hon hade omöjligen hört mig genom musikvågerna, och tvärtom på mig.

Ja, alltså. Inte så mycket har hänt sen jag sa god natt igår. Jag la mig inte direkt efter utan satt kvar med min syster och efter ännu ett tag gick jag in till rummet och öppna hela fönstret och bara låg kvar och titta ut över Södertälje. Jag har faktiskt stans finaste utsikt!!

Jag har sovit fruktansvärt mycket. Så mycket att jag känner mig bakfull. Hade en mysig dröm, men som jag nu i efterhand vet att, eeh..ja, att den inte var så mysig. Jag drömde att en barndomsvän skulle gifta sig och att jag närvarade på bröllopet. Hon var jättefin och alla var jätteglada men när jag stog där mitt bland alla så kunde jag bara inte hålla mig från gråt. Vad jag än gjorde, vad jag än intala mig själv så kunde jag inte få bort klumpen i halsen.
När jag vakna och tänkte efter, så självklart. Det var exakt ett år sen Hon gick bort. Det var hennes syster som gifte sig...
Känns som igår. Alltihop.



Och utöver det hela ska man tvingas gå på ett bröllop. Kul i jul just idag och extra kul att man inte ens vet vem grabb-stackarn är som gifter sig. Eller vet å vet, jag vet vem han är, men jag känner ju honom inte.

Nu ska jag försöka hitta på saker som får mig lite tankefri. Typ, måla naglarna.

Till dig!

Förresten, hur frisk kan man vara då man har en sån dröm? Eller en del av en dröm:
Jag står vid vardagsrumsfönstret hemma i Södertälje och ser över stan, jag ser s:t ragnhild kyrkan som lyser i någon slags lasvegas-anda, helt plötsligt. Bara en gång. Sen studsar den till och flyger upp-upp-upp i skyn och landar i korsningen där house of pain och frälsningsarmén!! En bit av kyrkan kommer fram exakt vid fönstret (då bor jag plötsligt på bottenvåningen) och jag ber idsala att öppna fönstret och ta in den biten!
Frisk? Ja?

Vilken natt. Jag var så utslagen (sov endast två timmar natten till igår) så jag däckade nästan direkt. Vilken bara är bra eftersom jag blev lite mörkrädd. Nicole är med Kim hos Kims föräldrar i vara så jag sov ensam inatt. ÖVERMYSIGT. Inte.

Men det allra värsta.
Prick kl 03.00 börjar det spelar världens fulaste arabmusik i hela lägenheten. Om jag hade stoppat in fingrarna i munnen hade jag kännt mitt hjärta, kan jag lova er. Så pass.
Det tog ett innan jag märkte att jag var i jkpg och att det var något som lät. Jag trodde det var nån mobil som nicole har för att ringa folk i libanon med. ELler att det stog några kidnappare i hallen som glömt bort att stänga av sina mobiler som då börjat tjuta. GANSKA så rädd gick jag ut för att kika.

Det var datorn som lät.
En dator som var helt avstängd. Ingen batterisladd i. Ingen internetasnslutning.
Utan musik som kom ur en totalt-död dator.
Hellre en spök-dator än en kidnappare va?
Men efter att ha lagt mig så fortsatte jag att inbilla mig att det stog kidnappare i hallen.

Alltså, jag förstår fortfarande inte hur det hela gick till.
Men idag är jag vaken (levande) trött, men jag vakna. Ensam i lägenheten! Eller de kanske gömmer sig i garderoben nu?

ANYWAY. Jag börjar om 30min, kanske att jag ska börja klä på mig, sminka och städa bort frukosten? Kanske.
Have a lovely day, kisses.

 


Ja, det känns lite så ibland. Nu kommer jag inte på alla gångerna det har hänt men detta hände senast inatt/idag.
Jag drömmar om saker och/eller personer som jag sen träffar dagen efter.

Inatt drömde jag om en person som jag inte har träffat på flera flera månader. Förut träffades vi nästintill varje dag och jag har under hösten tänkt på jag saknat de tiderna! Ja, vi har alltså inte träffats på månader. Och VAD tror ni hände idag? JUST PRECIS! Vi träffades.

Och det här händer jätteofta och pinsamt nog så berättar jag det oftast, att jag drömt om dem natten innan. Hur obekväma tror ni inte att de känner sig då?

Och ibland när det händer konstiga saker eller andra händelser så brukar det slå mig, att oj fan..det här drömde jag om inatt!

Ja, drömmar är facinerande!
Gonatt och sov gott - I know I will!

Med en söt liten kläning, en perfekt kläning med perfekt kammat hår med perfekta matchande skor, jacka, småvantar, mössa och halsduk. Ena handen full med snören, snören till ballongerna som svävar i den blå.
Inte visste hon att det
närmsta
trädet, flera år senare
då kläningen, skorna, vantarna, mössan och halsduken
blivit för små, skulle sticka till ballongerna
som nu
under de åren fyllts med vatten
det vattnet som brast ner över det
perfekt kammade håret.
Det närmaste trädet.
Det
trädet som funnits i trädgårdet
enda sedan hon
var liten.
Inte visste hon.

Herregud, jag ska aldrig klaga på mitt liv.
Inte för att det är något jag gör, men ändå.

Jag har precis läst igenom en stackars tjejs blogg.
Hon blev gravid och fick plötsligt missfall.
Gravid igen. Missfall igen.
Gravid igen med tvillingar, föds.
Den ena får hjärtproblem men blir sen frisk.
Sen tror man att mamman drabbats av MS men så var inte fallet.
Sen så tror man att flickans hjärtproblem kommit tillbaks, men det var också ett falskt alarm.
Men nu har bebisen drabbats av något virus, i hjärtat.

Hur mycket ska vissa människor få stå ut med egentligen?
Jag blir helt tokig när jag ibland inte inser hur oförskämt bra man har det.

Jag vet för vilka jag ska be för inatt.

---

Ni får söka efter bloggen på metrobloggen.se, själva. Jag klickade bort den och vågar inte se vad som händer sen. Bloggen heter tvillingmamma och änglamamma. Det är en blogg från bloggtoppen som har länkat till den, 17 år och tre barnsmamma tror jag att denheter.

Okej...what to eat?
Jag har inte så mycket till val egentligen (eller egenkligen som jag egentligen säger).
Ska jag koka lite spaghetti eller pasta eller ris till kötbullar?
Eller ska jag steka ett ägg och äta det med en macka?
Eller ska jag öppna chipspåsarna och naturgodis-påsarna som är fyllde med cashewnötter som är kryddade med olika kryddor?
Eller ska jaaaag...dricka lite nyponsoppa, äta morötter med lite citron? (sjukt god kombination förresten!)
Jag har en banan i kylen också, ska jag äta den?
Och en halvgurka. Men den ska jag spara till Nicole för att det är typ det enda hon äter.

Oj, nu lät det fel. Inte för att hon är sån som äter gurka för att det i princip bara ät vatten (och för att gurka är en krukväxt, haha)
Utan hon gillar bara inte så mycket saker.

I jalla fall.

A, men det var nog allt jag hade. Lite cornflakes också. Cider. Vodka. Läsk. Redbull. Popcorn. Chilinötter. Jordnötter.
Är det fest ikväll eller är det fest?
Jo, men först ska jag ju äta! Och vad i hela fridens namn ska jag ÄTA?!

Världen är emot mig idag.
Inte nog med skorna. Nu har högtalarna i min bärbara pajjat (nu är jag med dig Siamak, bärbara datorer är lika med skit).

Och så slog det mig.
Hallå? Det är ju september.
September månad för mig innebär otur, och speciellt från och med elfte september till typ, trettonde-femtonde. Har alltid haft otur dessa dagar. Händer jämt hemska grejer. Då har jag alltid de dagarna då världen är emot mig.
Så som att precis förlora sina älsklingsskor, få pajjade högtalare, förlora ens första mor-ochfarförälder och sen behöver jag nog tillägga allt som har hänt på just elfte september.

Kan den här dagen bara försvinna nu?
Jag som sett framemot att få besök. Johan och Elias kommer ju idag.
Jag har lektion idag.
Jag undrar vad mer kan gå snett.

Jag hatar september och kommer alltid att göra det.

Måste skölja ner allt med ett glas vin, sådär..precis efter frukosten. Men jag har inget hemma, bara sprit. Och det känns lite vääl magstarkt.

Jag läser många bloggar, det är ingen hemlighet.
Brukar läsa de största bloggarna. Oftast gillar jag inte ens innehållet, men...äh, låt oss inte gå in på det där nu.
Men just nu känns det som om ALLA gör slut och att ALLA är sjuka. Förskylda, hostiga, influensa.
Och det där med att vara sjuk, det är en grej som stör mig så förbannat mycket.
När alla andra är sjuka så är Zalga frisk. Peppar peppar. Jag stör mig inte särskillt mycket på min goda immunförsvar.
Släng mig i ett minirum med tio förskylda människor. De nada.
Släng mig i en varm dusch och sen ut i minusgrader med för lite kläder. De nada.
Det händer inte mig.
MEEEEENN.
Självklart då jag är utomlands, på semester. &%¤#!!?%&# allt på samma gång. Då tar alla sjukdomar igen för året som gått.

Stört.
Sen är det här med å göra slut. Läskigt, helt seriöst.
Mest ledsen är jag för Katrin och Alex Schulmans skull. Mina idoler.

Nu rinner tiden iväg! Måste packa klart och handla lite tidiningar innan bussen åker, om...25 minuter!!!
Puss

     

Han är misshandlat. Fått stå ut med utnyttjande, den ena tar och gör det den vill med honom och skickar sen vidare till nästa person. Han har fått stå ut pekningar och även misshandel, låt oss inte börja prata om den psykiska misshandeln.
"Han är så dålig" "Min är bättre" "Vad är han för skit? Zalga vad gör du med honom, skaffa dig en bättre"

Min älskade dator, jag skulle aldrig byta ut dig. Snart ska jag ta och köpa ett litet hem, en koja till dig, så får du vandra runt med mig när jag lämnar min lägenhet också!
Älskade vän.

Godmorgon!
Jag blev väckt av någon som jag inte minns namnet på. Han sökte min pappa. Eh...okej.
Men klockan var ändå 10, så det var bara att stiga upp. Åt min goda frukost som jag längtat till enda sen igår kväll.
Haha, fick ett sms då jag åt, av Nicole. Hon sa att jag ska skatta mig lycklig som får ligga och sova medans hon sitter på en tråkig lektion.
"Jag sitter och äter min frukost i luugn och ro"
"Njut av lugn och ro, för när jag flyttar in blir de action 24/7!"
Haha, vad fan har jag gett mig in på?
Sen fortsätter smset med "Jag har en kladdkaka i väskan, vill så gärna slänga den på föreläsaren men vill inte offra den på henne!haha"


ÅÅåååååh vad jag längtar till imorgooon! Vill bara att denna dag ska springa ivääg.
Nu, idag..eller SNART så har jag varit i Jönköping i en hel vecka. Och jag längtar redan hem!
Men det visste jag att jag skulle göra. Herregud, jag och hela familjen umgicks intensivt i två veckor och sen ska jag kastas ut till Jönköping på direkten.
Trodde faktiskt att jag skulle må mycket sämre, jag mår inte ens dåligt.
Saknar dem bara. Men imorgon så ser jag dem igen.I överimorgon lär jag redan har bråkat med hälften, hehe.
Jo, jag är en häxa.
Nu har jag verkligen mitt flagnande skinn ÖVERALLT. Imorses flagande jag läskigt mycket. Det föll vita väggar från mig när jag klev upp ur sänge.
På riktigt alltså.

Just nu sitter jag mest och väntar på att jag ska bli hungrig! Haha.
Vill äta tacos! Ikväll ska jag äta kyckling med ris.
Idag på lektionen så ska vi ta en snabb genomgång av världsreligionerna, ingen obligatorisk närvaro... men jag har inte läst religion sen i högstadiet? Läste vi ens det då? Det måste vi nog ha gjort.
Trots att religion var min starkaste lektion i MELLANSTADIET så känner jag att jag behöver en liten uppdatering;)
Minns än idag ett prov jag gjorde i religion, ja i MELLANSTADIET. Jag fick full pott.
Jag minns hur lycklig jag blev av att vara den som hade bäst resultat i klassen, om det ändå bara var för ett prov.

Under den här veckans tid har jag funderat ganska så mycket på hur jag ska göra med resten av mina studier.
Meningen är att jag ska ha tagit min examen till sommaren, men eftersom jag inte kunnat läsa c uppsatsen nu under hösten så innebär det att jag antingen måste flytta till Göteborg, Örebro eller SThlm för att läsa det under våren och därefter ta examen.
Men, jag känner mig inte alls redo för det. För att bli klar alltså. Jag har precis fått en lägenhet, som jag ÄLSKAR. Jag börjar allt mer trivas i den här staden och börjar att knyta "riktiga kontakter".
Dessutom är jag nu lika sugen på att åka utomlands och plugga, som jag var för ett år sedan. Och flyttar jag för att skriva c uppsatsen så kommer jag inte att kunna åka utomlands.
Men sen så måste jag också tänka på lånen jag tar.
Jag är kluven.
Samtidigt som jag känner att jag inte vill börja jobba vid 22 års åldern. Jag är en liten skitunge. PÅ RIKTIGT.

Jag har inga större planer på att börja jobba vid 23 heller, SÅ mycket klokare blir man väl inte. Men samtidigt, vill jag uppnå det jag planerar med mitt liv så måste jag ändå börja nånstans, nångång.
Jag har stora planer.

Härligt att ventilera lite.
Hörs snart igen!

 
    


Ajuste! Nej, jag har inte hunnit lägga mig ännu. Ringde Sibar och kolla om hon ville med till London, känner att jag verkligen inte vill åka henne igen. Never never.
Hon skulle kolla. Jag ska kolla.
Måste dubbelkolla så att allt är Ok med skolan, kan inte dra annars.

Anyway.
Jag läste precis en blogg där det stod Mardröm som rubrik och jag kom genast på att jag i ett tidigare inlägg försökt att påminna mig själv.
Varför skriver jag det där? Jag läser ändå aldrig min egen blogg. Aldrig aldrig. Pinsamt att läsa sina ord ibland. Ganska ofta.
I jalla fall. Mina drömmar. Jag drömde RÄTT så intensivt inatt, mycket kan nog bero på att jag sov så himla bra.
Jag hade inte bara min tunna madrass under mig utan också den tjocka och stora som vi fick låna av Ashur i lördags. Jag såg alltså på dubellmadrass - denna lyx!!
Den ena drömmen handla om en gammal kompis, eller gammal och gammal - hon är lika gammal som mig och är fortfarande en vän jag håller om.
Men vi pratar och träffas inte alls så ofta idag.
Jag och hon träffades och blev kompisar redan på lekis, i mellanstadiet blev vi bästisar med två andra och i högstadiet så blev vi heelt olika personer. Men vi tyckte absolut inte illa om varann! Det har aldrig varit något sånt, förutom såna "ovän under rasten men bästis på lektionstid" då vi hade bråkat.
Hehe.
Det var tider det!
Det sluta i alla fall med att vi gått i samma klass enda från lekis tills det att vi tog studenten!
Jag drömde om henne. Jätteskumt.
Jag träffade henne utanför huset där hon bodde i ett par år (strax ovanför mitt) och vi pratade och hade det trevligt.
Hur roligt som helst.
Nu kommer jag inte ihåg vad vi pratade om längre, men det gjorde jag imorses. Typiskt.

A men det var nog den ena.
Sen så drömmer jag om en riktigt flyförbannad Zalga. Alltså, jag var så arg så jag inte pratade med min familj. Det var så äckligt, för det var en hemsk känsla jag hade i magen - jag verkligen KÄNDE hur arg jag var.
Jag liksom, avskydde dem på ett hemskt hemskt sätt.
Vi var påväg ut och jag höll på att pilla med någon teknikgrej, såg ut som ettt sånt game boy. Och var arg, oj så arg.
Helt plötsligt kidnappar en skum och äcklig gubbe oss. Eller mig.
Men min familj blir också kidnappad.
Och han är jätteelak. Han var tydligen någon granne till oss. (Fab och Idsala, visst tänker ni på Monstret?)
Han hade kidnappat mig och hela min familj pga mig, förstår ni skuldkänslorna? Och att jag dessutom hade varit ett svin mot dem?
Jag dog.
När jag var kidnappad så hölls jag fängslad i vår entrehall (haha?) och folk gick liksom förbi och allt.
Han var som sagt elak men till slut lyckades jag virra runt honom runt lillfingret och började prata med honom normalt och så.
Han blev lite vänlig.
Sen började han helt plöstligt att gama i sig korv!! Eller så hade han en tankebubbla som jag SÅG, där han gama korv...så som vissa gör i USA, ni vet tävlingar och så?
Så säger jag: jaaa! men det kan du ju satsa på. du kan ju bli världsmästare!!
Och plötsligt sken han upp och blev nöjd med det jag sa.
Sen kräktes han.
Sen släpptes jag fri!!

Hehe.
Hoppas jag drömmer lite godare inatt.
Jag kommer hem på onsdag redan! Har köpt tur och retur, aldrig jgort det innan. Hoppas innerligt att jag inte träffar på någon som kan erbjuda skjuts.
Idag har jag för övrigt märkt hur liiiten världen vi lever i! I alla fall landet. Herregud, alla känner alla.
Nej, men ska jag ta och lägga mig? Har lektion imorgon, en spännande sådan.
Men innan så ska Nicole och Ashur komma hit och äta.
Haha. Märker ni också vad det är som håller på att hända?
FRÄLSNINGSARMÉN i Jönköping version!!
HAHAHA jag dööör.

Gonatt vänner,
Zalga

Eh. alltså..jag tog med mig ETT par skor hit.
Ett par nya VITA ballerinas.
Pantad eller pantad?
Det regnar ju förbövelen varje dag här!!!
Bara för att solen sken i Södertälje idag så innebär det INTE att den även gör det i Jkpg. Stuupid.
Så, ska jag ner till Kåren och komma hem med gråa, inte så nya, skor?
Och dessutom expandera min grop i hälen?

TROR FAN JAG VINNER ÖVER ENSAMHETSÅNGESTEN DENNA GÅNGEN OCH DRAR MIG NERÅT!!
Hehe.
Dags att v'ända på steken.