Deppigt värre
Ååååh. Hatar såna dagar!
En helg full med människor kring en, hela hela tiden. Å så kommer man tillbaks tills vardagen.Snö.Kallt.Värk.Ensamt...usch å blä.
Jag vet, nämnde innan hur mycket jag saknat praktiken, men det kändes grymt jobbigt.
Får mig att tänka på den där dagen efter jullovet i åttan? Alla sätt och grät. Fast inte jag, inte riktigt min melodi. Jag var mest glad iofs för å få vara tillbaks till skolan. Jag älskade skolan. I still do. Men skolan idag...haha, inte alls som det var i högstadiet. Konstigt vore väl annars..men åh, aa. Orka.
Jag är trött. Ja. Kunde inte sova igår heller. Benen värker än. Ryggen med. Vid fyra på morgonen varknar man av ljudet av en kräkandes lillasyster, ja sådär lagom mysigt. Sen går det inte så bra med det här att sova om.
Sen får jag gå upp extra tidigt för att åka ner fyra våningar med lillsyrran som inte vågar gå ut ur lägenheten själv pga en storbrand i huset i förra veckan. Och förståndligt är väl det? Två storbränder i huset har stackarn varit med om, mer än storesyrran iaf.
Trauma in deed.
Och nu då?
Meningen var bara att jag skulle berätta om mina djupa deprissioner trots att jag har så mkt att vara glad över just nu. Men det är som sagt bara idag, imorgon mår jag bättre.
Ajuste!
Igår fick jag blommor skickandes hem till min dörr. Åh. Gammaldagsrosa färg på de stora rosorna, och så lila småblommor som såg ut som brödslöja, ellever vad det nu heter. Fint var det i alla fall och i kortet stod det ungefär
"Tack min vän för allt du gjort, skulle inte ha grejjat detta utan dig. Samora"
Och halvtimman innna jfick jag ett telefonsamtal av hennes fästman som tackade varmt och bad mig att hälsa mina föräldrar att de har en bra dotter. Höhö.
Jag återkommer senare för å berätta om dagarna i Jönkan. Har en del roliga och fina (och mindre fina) bilder att visa er.
Hejdå små pissungar, hihi.
En helg full med människor kring en, hela hela tiden. Å så kommer man tillbaks tills vardagen.Snö.Kallt.Värk.Ensamt...usch å blä.
Jag vet, nämnde innan hur mycket jag saknat praktiken, men det kändes grymt jobbigt.
Får mig att tänka på den där dagen efter jullovet i åttan? Alla sätt och grät. Fast inte jag, inte riktigt min melodi. Jag var mest glad iofs för å få vara tillbaks till skolan. Jag älskade skolan. I still do. Men skolan idag...haha, inte alls som det var i högstadiet. Konstigt vore väl annars..men åh, aa. Orka.
Jag är trött. Ja. Kunde inte sova igår heller. Benen värker än. Ryggen med. Vid fyra på morgonen varknar man av ljudet av en kräkandes lillasyster, ja sådär lagom mysigt. Sen går det inte så bra med det här att sova om.
Sen får jag gå upp extra tidigt för att åka ner fyra våningar med lillsyrran som inte vågar gå ut ur lägenheten själv pga en storbrand i huset i förra veckan. Och förståndligt är väl det? Två storbränder i huset har stackarn varit med om, mer än storesyrran iaf.
Trauma in deed.
Och nu då?
Meningen var bara att jag skulle berätta om mina djupa deprissioner trots att jag har så mkt att vara glad över just nu. Men det är som sagt bara idag, imorgon mår jag bättre.
Ajuste!
Igår fick jag blommor skickandes hem till min dörr. Åh. Gammaldagsrosa färg på de stora rosorna, och så lila småblommor som såg ut som brödslöja, ellever vad det nu heter. Fint var det i alla fall och i kortet stod det ungefär
"Tack min vän för allt du gjort, skulle inte ha grejjat detta utan dig. Samora"
Och halvtimman innna jfick jag ett telefonsamtal av hennes fästman som tackade varmt och bad mig att hälsa mina föräldrar att de har en bra dotter. Höhö.
Jag återkommer senare för å berätta om dagarna i Jönkan. Har en del roliga och fina (och mindre fina) bilder att visa er.
Hejdå små pissungar, hihi.
Kommentarer
Trackback
