LONDON/THEKILLERSKONSERT
Jag orkar egentligen inte återberätta allt. Men som vissa vet som drabbas jag av bloggångest, skriver jag inte så minns jag det inte om ett par dagar eller veckor eller månader, beroende på vad det är.
Så, tyvärr vänner. Det blir ett par långa inlägg. Och tyvärr så har jag redan börjat tappa av de små detaljerna av resan. Så illa.
Första dagen så gjorde vi som sagt inget särskillt. Inget mer än att flyga, landa, åka underground, vänta, åka buss in till slummen, äta en asagod pizza, handla lite grejor och bara hänga hos Patty och Cristina med en flaska rött. Jag och Idsala dela säng. Herregud..hon tvinga mig sova i byxor. Aldrig har jag haft såna klaustrofobiska känslor som den natten! Kanske hade det iofs lite med att vi sov på en 90a säng också. Dessutom frös jag ihjäl (jaa, trots byxjävlarna) och idsalas var varm så idijotjäveln går upp mitt i natten och öppnar fönstret SOM LÅG ÅT MITT HÅLL.
När patricia gick tidigt upp för jobbet så tvinga jag idsala över till andra sängen. Realise!
Vi gick upp, klädde på oss och tog sen 55an in till stan. Vi hoppade av typ längst ner på Oxford street och vi skulle enda upp. Vi gick en bit men sen så hoppa vi på en annan och åkte upp sista biten, så lata som vi var. Vi gick in på KFC (Donken liknande) och käka oss mätta sen shoppade vi i tre timmar.
Svettiga, trötta, stressade men ändå lyckliga och med fyra fulla papperskassor senare kom vi ut. (Det här är alltså, från en butik).
Det var allt vi hann med shoppingen. Vi var ganska så tressade inför konserten, då vi satt på bussen hem igen trodde vi faktiskt att vi aldrig skulle hinna åka in till arenan för att hämta ut våra biljetter. Vi var nämligen tvungna att vara där en timma innan och det tog oss 50 min att åka in till stan! Dessutom hade vi ingen aning om hur man tog sig till arenan men vi räknade med minst 1½h!
Haha ganska dumt av oss att sätta oss uppe på dubelldäckarbussen (busschafförerna kör som gaaaalningar i london) vi var typ en nära bryta-nacken-upplevelse för varje trappsteg vi tog. Som tur hade vi påsarna som skydd då vi kom åt väggarna i 220km/h.
Vi kom hem till slut, slängde in påsarna och vi tittade direkt upp vart arenan låg hur vi på snabbast möjliga sätt kunde ta oss dit. Och det löste sig vääldigt bra. Vi gick från att "kanske att vi till och med missar konserten" till "vi har 1.30h i fritid" LYX. Och Lyxig var arenan verkligen! HUuur snygg som helst. Restauranger, klubbar även mina allt time favoriter, radiobilar hade dem! Sen var allt väldigt fräscht och snyggt. Helt sjukt.
Sen började vi att gå mot sektionen (vi hade sektion F så vi tänkte att vi ändå skulle stå sista sektionen så det var ingen idé att kämpa med att få till en bra ståplats)men när vi kommer in i arenan fick vi andningsnöd av förvåning. Där framme stog det max femtio pers längst fram, framför scenen. WHUUUUT!? Och inte tvingades vi att sitta ner som vi gör i globen. Och vi fick även köpa iskall öl! Men gladast var vi självklart för att vi stog så pass nära!!
Förbanden började att spela och de var faktiskt riktigt bra. Men inann de började spela och efter deras spelning så märkte man hur ont i kroppen man hade efter allt. I huvudet också eftersom jag bara tog en kaffe från starbucks EFTER shoppningen PÅ HELA DAGEN. Katastrof.
Men sen alltså. Sen.
Jag vet inte ens om jag kan beskriva konserten, upplevelsen med rättvisa i ord. Det var helt..helt..asså..nej, det går inte.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Så. TYP.
Han, den som jämt är iskall i alla videon stuttsade och skrattade och dansade med i varje moves. Det var en uppleeeevelse mina vänner. Han hade världens taktkänsla. Taktkänsla är..grr. Det. går. verkligen. inte. att. beskriva.
GAAAAAANSKA så svettiga (JA TAMIGFAN, igen) men helt fantastiskt lyckliga och euforiska och utan att ja förstått att vi FAKTISKT hade fått uppleva The Killers så åkte vi iväg. Men inte innan vi hade en häxjakt efter vatten. Vi drack upp flaskan innan vi ens fått tillbaks växeln av kineserna på sushistället, som var de enda som hade vatten kvar. Vi åkte till stadsdelen "Angel" där vi mötte tjejerna och patricias franska kille och hans kompis. Vi satte oss på Cristinas gamla arbetsplats och drack ett par öl och shotta lite. Efter stängning åkte ut till en, för mig, okänd stadsdel, där fransoserna bodde. Där hängde vi lite och spelade lite spel. Sen däckade vi på varsin soffa. Gissa om jag hamna precis på soffan med tre stora fönster över. JAG FRÖS IHJÄL.
Tidigt morgonen efter åkte vi hem igen, helt äckligt smutsiga, HUNGRIGA och med pandasminkningen från dagen innan.Fresh right? Vi kom hem, fixade om oss. Packade. Satte oss och chilla över en ben&jerrys chocolate brownies gjord på yoghurt. SÅ GOTT.
Sen åkte jag och Idsala in till stan med min störda väska som vägrade rulla rakt utan studsade. Vi shoppade i 1½timmar till (fortfarande samma butik) och åkte sen ut mot flygplatsen. Där fick vi slutligen en vikt på 20 kg var. Och då hade jag ändå plockad ner två stilettklackar i väskan. Vi käkade en varm skaldjurspasta på en italiensk restaurant innan vi checkade in helt. Där handlade vi lite choklad och upptäckte att vår cp gate skulle stänga typ..15 min tidigare så vi sprang. Innann flyget ens hunnit åka till landningsbanan så hann jag drömma en fyra-fem drömmar. SÅ trött var jag. Jag och Idsala sov hela resan så vi missa den öppna baren - IGEN. Så typiskt! När vi ändå saftat för ett par biljetter liksom!:p
På flygplatsennble vi bemötta av Idsalas brur som skjutsa hem oss. Väl hemma stog alla och vänta på att jag skulle öppna väskan och visa dem vad jag hämtat med mig till dem. Det var som julafton! Mer än hälften var iofs till dom så.
Kom hem med 7 par skor, fyra jackor, klänningarna har jag inte ens räknat, en morgonrock, en pyjamasbyxa (Ja, jag vet. blev lite chokad jag med..men jag känner inte riktigt för att gå omkring i underkläder framför hotellgästerna) typ..fem solglasögon. Och massa annat.
Bilderna kommer så fort jag fått Idsalas med!
Sammanfattningsvis: england är underbart, london är underbart. MÄNNISKORNA ÄR BÄST. H e r r e g u d! Jag har aldrig stött på så trevligt folk! Alla skulle hjälpa, hela tiden. Vid minsta lilla vilsna blick "Can I help you with something madame?" Ok, inte riiktigt så. Vi gick faktiskt mot mannen som jobbade där på underground. MEN ÄNDÅ. Alla var så snälla och råka man komma åt dem så var det de som bad om ursäkt! Jag ville bara krama alla hela tiden. Tänk om alla var så här också? Det skulle vara ett så mycket gladare land. Så fort vi landat så råka jag stå i vägen för en kvinna och jag bad omursäkt, tillbaks fick jag ett par mördarblickar. Aaah, welcome back. Kvinnor alltså.
Herregud, känns som att jag suttit ochs krivit i två timmar nu. Och det måste ha känts som att ni läst i 5 timmar. Allting lika osammanhängande som vanligt säkert, hehe.
Nu ska jag ta och sova. Imorgon ska det firas! Kärlek.
Så, tyvärr vänner. Det blir ett par långa inlägg. Och tyvärr så har jag redan börjat tappa av de små detaljerna av resan. Så illa.
Första dagen så gjorde vi som sagt inget särskillt. Inget mer än att flyga, landa, åka underground, vänta, åka buss in till slummen, äta en asagod pizza, handla lite grejor och bara hänga hos Patty och Cristina med en flaska rött. Jag och Idsala dela säng. Herregud..hon tvinga mig sova i byxor. Aldrig har jag haft såna klaustrofobiska känslor som den natten! Kanske hade det iofs lite med att vi sov på en 90a säng också. Dessutom frös jag ihjäl (jaa, trots byxjävlarna) och idsalas var varm så idijotjäveln går upp mitt i natten och öppnar fönstret SOM LÅG ÅT MITT HÅLL.
När patricia gick tidigt upp för jobbet så tvinga jag idsala över till andra sängen. Realise!
Vi gick upp, klädde på oss och tog sen 55an in till stan. Vi hoppade av typ längst ner på Oxford street och vi skulle enda upp. Vi gick en bit men sen så hoppa vi på en annan och åkte upp sista biten, så lata som vi var. Vi gick in på KFC (Donken liknande) och käka oss mätta sen shoppade vi i tre timmar.
Svettiga, trötta, stressade men ändå lyckliga och med fyra fulla papperskassor senare kom vi ut. (Det här är alltså, från en butik).
Det var allt vi hann med shoppingen. Vi var ganska så tressade inför konserten, då vi satt på bussen hem igen trodde vi faktiskt att vi aldrig skulle hinna åka in till arenan för att hämta ut våra biljetter. Vi var nämligen tvungna att vara där en timma innan och det tog oss 50 min att åka in till stan! Dessutom hade vi ingen aning om hur man tog sig till arenan men vi räknade med minst 1½h!
Haha ganska dumt av oss att sätta oss uppe på dubelldäckarbussen (busschafförerna kör som gaaaalningar i london) vi var typ en nära bryta-nacken-upplevelse för varje trappsteg vi tog. Som tur hade vi påsarna som skydd då vi kom åt väggarna i 220km/h.
Vi kom hem till slut, slängde in påsarna och vi tittade direkt upp vart arenan låg hur vi på snabbast möjliga sätt kunde ta oss dit. Och det löste sig vääldigt bra. Vi gick från att "kanske att vi till och med missar konserten" till "vi har 1.30h i fritid" LYX. Och Lyxig var arenan verkligen! HUuur snygg som helst. Restauranger, klubbar även mina allt time favoriter, radiobilar hade dem! Sen var allt väldigt fräscht och snyggt. Helt sjukt.
Sen började vi att gå mot sektionen (vi hade sektion F så vi tänkte att vi ändå skulle stå sista sektionen så det var ingen idé att kämpa med att få till en bra ståplats)men när vi kommer in i arenan fick vi andningsnöd av förvåning. Där framme stog det max femtio pers längst fram, framför scenen. WHUUUUT!? Och inte tvingades vi att sitta ner som vi gör i globen. Och vi fick även köpa iskall öl! Men gladast var vi självklart för att vi stog så pass nära!!
Förbanden började att spela och de var faktiskt riktigt bra. Men inann de började spela och efter deras spelning så märkte man hur ont i kroppen man hade efter allt. I huvudet också eftersom jag bara tog en kaffe från starbucks EFTER shoppningen PÅ HELA DAGEN. Katastrof.
Men sen alltså. Sen.
Jag vet inte ens om jag kan beskriva konserten, upplevelsen med rättvisa i ord. Det var helt..helt..asså..nej, det går inte.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Så. TYP.
Han, den som jämt är iskall i alla videon stuttsade och skrattade och dansade med i varje moves. Det var en uppleeeevelse mina vänner. Han hade världens taktkänsla. Taktkänsla är..grr. Det. går. verkligen. inte. att. beskriva.
GAAAAAANSKA så svettiga (JA TAMIGFAN, igen) men helt fantastiskt lyckliga och euforiska och utan att ja förstått att vi FAKTISKT hade fått uppleva The Killers så åkte vi iväg. Men inte innan vi hade en häxjakt efter vatten. Vi drack upp flaskan innan vi ens fått tillbaks växeln av kineserna på sushistället, som var de enda som hade vatten kvar. Vi åkte till stadsdelen "Angel" där vi mötte tjejerna och patricias franska kille och hans kompis. Vi satte oss på Cristinas gamla arbetsplats och drack ett par öl och shotta lite. Efter stängning åkte ut till en, för mig, okänd stadsdel, där fransoserna bodde. Där hängde vi lite och spelade lite spel. Sen däckade vi på varsin soffa. Gissa om jag hamna precis på soffan med tre stora fönster över. JAG FRÖS IHJÄL.
Tidigt morgonen efter åkte vi hem igen, helt äckligt smutsiga, HUNGRIGA och med pandasminkningen från dagen innan.Fresh right? Vi kom hem, fixade om oss. Packade. Satte oss och chilla över en ben&jerrys chocolate brownies gjord på yoghurt. SÅ GOTT.
Sen åkte jag och Idsala in till stan med min störda väska som vägrade rulla rakt utan studsade. Vi shoppade i 1½timmar till (fortfarande samma butik) och åkte sen ut mot flygplatsen. Där fick vi slutligen en vikt på 20 kg var. Och då hade jag ändå plockad ner två stilettklackar i väskan. Vi käkade en varm skaldjurspasta på en italiensk restaurant innan vi checkade in helt. Där handlade vi lite choklad och upptäckte att vår cp gate skulle stänga typ..15 min tidigare så vi sprang. Innann flyget ens hunnit åka till landningsbanan så hann jag drömma en fyra-fem drömmar. SÅ trött var jag. Jag och Idsala sov hela resan så vi missa den öppna baren - IGEN. Så typiskt! När vi ändå saftat för ett par biljetter liksom!:p
På flygplatsennble vi bemötta av Idsalas brur som skjutsa hem oss. Väl hemma stog alla och vänta på att jag skulle öppna väskan och visa dem vad jag hämtat med mig till dem. Det var som julafton! Mer än hälften var iofs till dom så.
Kom hem med 7 par skor, fyra jackor, klänningarna har jag inte ens räknat, en morgonrock, en pyjamasbyxa (Ja, jag vet. blev lite chokad jag med..men jag känner inte riktigt för att gå omkring i underkläder framför hotellgästerna) typ..fem solglasögon. Och massa annat.
Bilderna kommer så fort jag fått Idsalas med!
Sammanfattningsvis: england är underbart, london är underbart. MÄNNISKORNA ÄR BÄST. H e r r e g u d! Jag har aldrig stött på så trevligt folk! Alla skulle hjälpa, hela tiden. Vid minsta lilla vilsna blick "Can I help you with something madame?" Ok, inte riiktigt så. Vi gick faktiskt mot mannen som jobbade där på underground. MEN ÄNDÅ. Alla var så snälla och råka man komma åt dem så var det de som bad om ursäkt! Jag ville bara krama alla hela tiden. Tänk om alla var så här också? Det skulle vara ett så mycket gladare land. Så fort vi landat så råka jag stå i vägen för en kvinna och jag bad omursäkt, tillbaks fick jag ett par mördarblickar. Aaah, welcome back. Kvinnor alltså.
Herregud, känns som att jag suttit ochs krivit i två timmar nu. Och det måste ha känts som att ni läst i 5 timmar. Allting lika osammanhängande som vanligt säkert, hehe.
Nu ska jag ta och sova. Imorgon ska det firas! Kärlek.
Kommentarer
Postat av: ziiit
vilken upplevelse att se dem sjunga :D
Trackback
