isn't ironic?
Haha alltså...det här ÄR helt sjukt. Ingenting, exakt INGENTING har gått rätt under hela processen med utbyte.
Senaste nyheten och tillskottet är att, efter heela processen med blanketter och grejor som skickats till skolan i Rotterdam, de ställer in det internationella programmet som jag ansökte till.
Seriöst? Jag kan bara skratta. "Even God has his calender" enda sedan jag kom på just det där så känns det som att jag blir provad, jämt å ständigt. Är det inte meningen att jag ska åka iväg överhuvudtaget? Varför får jag då panik över tanken av att vara kvar och arbetssökande under vårterminen? Jag har lärt mig att aldrig ge upp så lätt, så varför skulle jag göra det nu?
Jag har mailat det internationella kontoret på min skola och meddelat dem om mailet jag fått från Holland. De har självklart inte hört något om inställningen. Jag förväntade mig inte det heller. Kollade om det är så att jag kan ansöka till INHollands skolorna i de andra städerna, som kvinnan från Holland föreslog. Och det kan jag tydligen. Alltså. Hahaha vad hände med samarbetena? Man ska ju inte kunna ta vilket universitet som helst? I alla fall.
Sen frågade jag om jag kunde byta tillbaks till Northampton igen. Men det, DET gick aaabsolut inte.
Därför fick de ett mail där jag satte ner foten ordentligt. För ni ska veta att jag har stått ut mycket, med alla i klassen som jag pratat med om det här har flippat totalt och sagt att de inte skulle gå utan en strid. Men jag kännt att det är för onödig energi från min sida och för mycket på dem. Men nu fan.
Jag tycker att folk ska kunna sköta sitt jobb. Speciellt när det inte är ett jobb som kräver en Einstein.
Men ikväll blir det fest. Bara knipa och iväg och leka oberörd.
Imorgon ska jag festa på mitt sätt.
För övrigt så känns mitt liv lite exakt såhär:
Senaste nyheten och tillskottet är att, efter heela processen med blanketter och grejor som skickats till skolan i Rotterdam, de ställer in det internationella programmet som jag ansökte till.
Seriöst? Jag kan bara skratta. "Even God has his calender" enda sedan jag kom på just det där så känns det som att jag blir provad, jämt å ständigt. Är det inte meningen att jag ska åka iväg överhuvudtaget? Varför får jag då panik över tanken av att vara kvar och arbetssökande under vårterminen? Jag har lärt mig att aldrig ge upp så lätt, så varför skulle jag göra det nu?
Jag har mailat det internationella kontoret på min skola och meddelat dem om mailet jag fått från Holland. De har självklart inte hört något om inställningen. Jag förväntade mig inte det heller. Kollade om det är så att jag kan ansöka till INHollands skolorna i de andra städerna, som kvinnan från Holland föreslog. Och det kan jag tydligen. Alltså. Hahaha vad hände med samarbetena? Man ska ju inte kunna ta vilket universitet som helst? I alla fall.
Sen frågade jag om jag kunde byta tillbaks till Northampton igen. Men det, DET gick aaabsolut inte.
Därför fick de ett mail där jag satte ner foten ordentligt. För ni ska veta att jag har stått ut mycket, med alla i klassen som jag pratat med om det här har flippat totalt och sagt att de inte skulle gå utan en strid. Men jag kännt att det är för onödig energi från min sida och för mycket på dem. Men nu fan.
Jag tycker att folk ska kunna sköta sitt jobb. Speciellt när det inte är ett jobb som kräver en Einstein.
Men ikväll blir det fest. Bara knipa och iväg och leka oberörd.
Imorgon ska jag festa på mitt sätt.
För övrigt så känns mitt liv lite exakt såhär:
Kommentarer
Trackback
