dagen idag

Jag visste att jag inte skulle börja prata om min praktikplats förren det var 110% säkert! visste det! Alla som svarat har varit negativa till å ha en praktikant överhuvudtaget, förutom en. Men han hade ju det övergripande ansvaret och skulle skicka iväg min CV (som han bad om) till rätt kontor (Sthlm, gbg eller Malmö)
Å så har pappa varit uppe i Scanias stora hus och pratat med en människa där, berätta om min praktik å så. Ringde henne och bara antog att hon var informatör men så hade han gett mig numret till nån som var sekreterare till personalchefen.
"Jag har hållit på å ringt i två dagar, jag lovar. Blivit kopplad till hela Scania men nu har jag hamnat hos rätt människa. Jag har träffat henne och vi har pratat, du ska få praktik nu".
Haha men sen när jag prata med henne så lät hon lite rädd faktiskt! "Men aaaalltså.. du förstår väl att jag inte kan lova dig praktik, va? Det gör du väl? Men jag kan lova att skicka vidare ditt mail till rätt person! Vad säger du om det? Blir det bra?"
Blev lite orolig över vad pappa egentligen hade sagt till henne hahaha


Men idag hade vi en stor redovisning och det gick braa, som väntat. VAr lite pinsamt att se hur några fortfarande är nervösa inför å stå framför klassen och att de allra flesta inte förstår att man inte ska glo på powerpointen närman pratar eller att man int eheller ska stå bakom datorn och allt sånt enkelt.
Mötena med valberedningen har också gått bra, imorgon är allt över!

Nu ska jag hem, käka middag och kolla på mina älsklingar; Alex och Katrin Schulman och Grey's Anatomy gängen Speciellt Dr. Karev som är den riktiga McDreamy.
Han den andra är ingen McDreamy överhuvudtaget. Han äcklar mig för att han påminner mig om en annan person. Dessutom suger hans personlighet:p
Dumpar hans kärlek för jobbets skull liksom. Ungjävel. Å så ställer han inte upp för henne när hon mår så dåligt!
Dr.Karev is the shit!!

Nuuuuhu babblar jaag. Jag sjunger.
Jag töttalllyyy mobbade ut mig själv idag. Alltså, hela arbetet gick ut på att marknadsföra vårt program. En grupp hade valt att marknadsföra det till framtida studenter men valt att inte fokusera på nybakade studenter från gymnasiet. Och det gav jag dem kredd för.
å så sa jag "Vi vill ju inte ha en massa artonåringar springandes på programmet" Å så skrattar klassen och A (som jag vid ett annat tillfälle haft en liknande diskussion med) säger "Höhö, ska du säga"
"A men vi vill ju inte ha såna som mig!"
Börjar gå tillbaks till min gamla roll som jag haft innan i klassen; pajasen.
Haha
Men sen diskuterade vi lite mer och alla höll faktiskt med mig.

Oj. jag hade inte alls tänkt att skriva mycket.
Jag är hungrig. Tjarå

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0