Praktik+nostalgi

Om 8½ timma börjar jag! Aaaaaah. Fattar ni hur lite sömn jag kommer å få inatt eller? Inte direkt den bästa starten alltså.
Jag ska upp redan vid sex för å käka frukost med moren och slippa stressa mig igenom morgonen. Jag ska inte ha med mig någon matlåda utan ska få luncha på stan istället...tänk liksom, om alla drar...å bara lämnar mig där? Då får jag äta ensam?
Kommunikationsbyrån jag ska vara på, delar en hel våning med andra företag(?). Alltså, de är 6-7 st som delar på hela våningen i huset, å fatta ifall jag går in i fel kontor å ba: TJA! Jag heter Zalga och är ska vara er praktikant i tolv veckor framöver!
(Om det nu vore så olyckligt att chefen för stället, och även den enda människan som jag träffat från byrån, inte skulle vara där på morgonen)
Mamma!

Fatta vad fel grejer jag kan få ur mig?!
Å tänk om jag inte vågar säga nej?
Eller om jag får nån uppgift att göra, som jag inte fixar i tid - eller, ännu värre, helt fel?!
ÅSHIT! Koden till dörren!!!!!
ÅÅÅÅÅååååååååååååååh, Gud bevare mig imorgonbitti!
KOm på att jag ska punga ut 660 kr för busskortet också. Kommer jag att få sova hela natten, eller vadå?


Nej! Nu ska jag åtminstone försöka få sova å eftersom jag gått runt som en zombie idag å velat sova varje gång tillfället getts (soffan) så hoppas vi på drömmar inatt.
Måste bara få säga att vi varit grymt nostalgiska idag. Jag gick aldrig till Idsala, istället stanna jag hemma för ålugn å ro kolla på One Three Hill. Sakta med säkert droppa tjejerna in till oss ändå å vi var ännu en gång samlade. Vi drog fram videon från mitt å Sibars dop. VI DÖPTES TILL OCH MED I SAMMA DOPVATTEN - CRYING OUT LOUD!

Jag tror att, första gången vi gjorde något heelt olika i hela vårat långa liv var nu, då jag valde att plugga och Sibar att jobba. ALltså, allt allt! JUlklapar! Kläder! Hår! umgänge! Semester! Kläder! Skor! Aaaahaallt.
Jag kommer aldrig att bli av med henne alltså, även om jag så VILL det:p haha Jag lovar, så fort mamma märkt att vi nte varit tillsammans under två dagar så frågar hon om vi bråkat. Om vi har det så säger hon jämt att vi ska sluta, men om jag fortf vill få ut mina aggressioner så håller hon alltid på sibars sida! Så typiskt! Haha

Oj, vad det här blev något jag inte alls planerat. Låt oss säga Gonatt innan jag börjar prata om de två lögnerna jag levt med i hela mitt liv. Och mitt konstiga form på huvudet. Tjarå!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0