home sweet home, in deed.

Jag är så fruktansvärt trött. Bara trött, trött, trött. Jag tror att det är för att jag vet att jag ska hem imorgon, slappnar liksom av.
Tröttheten kom som en vägg i 170km/h när vi gick på stan. Nicole är en sån tjej, testa samma sak tusen gånger, be en att springa fram och tillbaks med olika storlekar, färger osv. Första och sista gången jag går på stan med henne haha, sa det till henne också.

Allra, allra helst skulle jag vilja öppna alla fönster (ok, inte alla 6 st) lägga mig under mitt feta duntäcke och sova bort den här dagen och välkomna morgondagen med en stor famn och lika stort leénde. Jag är klar med Jönköping nu, i alla fall för ett litet tag.  Men innan jag lägger mig så ska jag ta mig igenom en sista pass på gymmet.

Imorgon är jag hemma.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0