back home
Alltså?! HALLÅ!?
Varför är det ingen som har sagt att tatueringen kliar så in i helvete mycket?!
Alltså, att tatuera gjorde inte ont. Vissa ställen kändes det lite mer än andra. Vet inte om det var för att jag mentalt förberett mig på att gråta, men det gjorde inte ont.
På kvällen när Fabbe drog bort plastet och tejpen, DÅ gjorde det ont!!
Att sitta och bara känna hur det dansas under mitt skinn, jag vill bara dra igenom mina naglar! gahhhhhhhhh
Jag blir lite galen faktiskt.
Men ja...en parantes.
Nu är jag hemma!! Har sprungit (på riktigt alltså, sprungit!) runt i skolan hela eftermiddagen. Haft stressmage pga en av mina vänner (en som börjar på s och slutar med amora) ringer och säger att vi inte alls ska åka sent på eftermiddagen/kvällen utan grabbarna (som vi åkte med) skulle komma in till jkpg vid halv ett, byta däck och sen åka direkt.
Panik.
Jag försökte med: men ska de inte ens träffa deras mamma? äta mat? något??!
Jag var helt säker på att jag inte skulle hinna.
Så. Vi ställde in handledningen och jag kunde flytta fram träffen om ansökningarna till mexico. Jag springer runt. Upp och ner. Fram och tillbaks. Jag fixar ansökan online, skriver ut det och några miljoner andra blanketter också. Springer över till kontoret. Springer ner till "chefen" som ska skriva under, springer upp osv osv.
Pust.
Ringer Samora 13.40, inget svar.
Sms. Inget
Ringer igen. Inget.
Vid 15 passar det bra för henne att höra av sig igen. Vid fyra, halv fem plockar hon upp mig från skolan för att "skjutsa hem mig", ge bilen till en kille som vi träffar på stan. Översatt i Samoraspråk: plockar upp dig från skolan så att jag får sällskap hem i regnet från stan till dig, det blir mysigt!
Hahaha
Vi kom upp till mig, jag packa lite fort och sen la vi oss på varsin säng och kollade på tv. Och kollade. Och kollade.
Kl 18.00, alltså fem timmar senare får vi ett samtal om att det är dags.
I bilen käkade vi marabou choklad för att hålla oss vakna men jag klarade inte av det och däckade i, vad jag trodde var 10 min....40 minuter.
Kom hem och kramades. Kolla mail, REDAN fem mail proppade med infomation från mexico...alltså, HUR MYCKET ÄLSKAR JAG DEM INTE REDAN NU?!
Så jävla bra!
Min hjärna var dock för trög för att läsa alla. Så jag åt massor och sprang över till idsala där ci catchade upp lite. Chattade lite (hon) löste korsord lite (jag) löste soduku lite (hon) och lyssnade på musik mycket (vi)
sen åt vi nötter och läkerol.
Kom hem och hade mexico-möte med mina föräldrar. jag tror att jag ska köpa psykolog-timmar i julklapp till min mamma av hennes saknad och oro hehe
Jag vet att jag är världens elakaste dotter :-(
Sen löste jag lite korsord. Och nu sitter jag är och förbannar mig själv över att jag fortfarande är pigg.
Dessutom kan jag inte bestämma mig ang vaccinet! BLIR GALEN!
god natt
Varför är det ingen som har sagt att tatueringen kliar så in i helvete mycket?!
Alltså, att tatuera gjorde inte ont. Vissa ställen kändes det lite mer än andra. Vet inte om det var för att jag mentalt förberett mig på att gråta, men det gjorde inte ont.
På kvällen när Fabbe drog bort plastet och tejpen, DÅ gjorde det ont!!
Att sitta och bara känna hur det dansas under mitt skinn, jag vill bara dra igenom mina naglar! gahhhhhhhhh
Jag blir lite galen faktiskt.
Men ja...en parantes.
Nu är jag hemma!! Har sprungit (på riktigt alltså, sprungit!) runt i skolan hela eftermiddagen. Haft stressmage pga en av mina vänner (en som börjar på s och slutar med amora) ringer och säger att vi inte alls ska åka sent på eftermiddagen/kvällen utan grabbarna (som vi åkte med) skulle komma in till jkpg vid halv ett, byta däck och sen åka direkt.
Panik.
Jag försökte med: men ska de inte ens träffa deras mamma? äta mat? något??!
Jag var helt säker på att jag inte skulle hinna.
Så. Vi ställde in handledningen och jag kunde flytta fram träffen om ansökningarna till mexico. Jag springer runt. Upp och ner. Fram och tillbaks. Jag fixar ansökan online, skriver ut det och några miljoner andra blanketter också. Springer över till kontoret. Springer ner till "chefen" som ska skriva under, springer upp osv osv.
Pust.
Ringer Samora 13.40, inget svar.
Sms. Inget
Ringer igen. Inget.
Vid 15 passar det bra för henne att höra av sig igen. Vid fyra, halv fem plockar hon upp mig från skolan för att "skjutsa hem mig", ge bilen till en kille som vi träffar på stan. Översatt i Samoraspråk: plockar upp dig från skolan så att jag får sällskap hem i regnet från stan till dig, det blir mysigt!
Hahaha
Vi kom upp till mig, jag packa lite fort och sen la vi oss på varsin säng och kollade på tv. Och kollade. Och kollade.
Kl 18.00, alltså fem timmar senare får vi ett samtal om att det är dags.
I bilen käkade vi marabou choklad för att hålla oss vakna men jag klarade inte av det och däckade i, vad jag trodde var 10 min....40 minuter.
Kom hem och kramades. Kolla mail, REDAN fem mail proppade med infomation från mexico...alltså, HUR MYCKET ÄLSKAR JAG DEM INTE REDAN NU?!
Så jävla bra!
Min hjärna var dock för trög för att läsa alla. Så jag åt massor och sprang över till idsala där ci catchade upp lite. Chattade lite (hon) löste korsord lite (jag) löste soduku lite (hon) och lyssnade på musik mycket (vi)
sen åt vi nötter och läkerol.
Kom hem och hade mexico-möte med mina föräldrar. jag tror att jag ska köpa psykolog-timmar i julklapp till min mamma av hennes saknad och oro hehe
Jag vet att jag är världens elakaste dotter :-(
Sen löste jag lite korsord. Och nu sitter jag är och förbannar mig själv över att jag fortfarande är pigg.
Dessutom kan jag inte bestämma mig ang vaccinet! BLIR GALEN!
god natt
Kommentarer
Trackback
