ÄNTLIGEN VARDAG!





God morgon och äntligen måndag, säger jag bara!

Jag älskar vardagen! Jag älskar att ha rutiner. Gå upp 8, jobba ihjäl sig, komma hem och ha den här "hur-ska-jag-hinna-med-allt" känslan och sen bara däcka av ren trötthet vid 22. Förstår ni hur längesen det var jag kände så?
Ok, jag har aldrig jobbat heltid i hela mitt liv. Förutom sommarlov å så.
MEN ÄNDÅ!
För, har man en jobbig och arbetssam vardag så blir ju helgen miljoner gånger roligare!

Jag älskade högstadietiderna då vi på fredagarna alltid samlades hos någon moster eller morbror eller vaddetnuvar, oftast hos oss iofs. Men att jag och Fabbe ALLTID däckade vid 22 och Sibar HATADE det hahaha
Hon var jämt suur. Eller det kanske var i mellanstadiet förresten?

I ALLA FALL.
Jag vaknade för mer än en timma sen. Ätit frukost och kollat på vårt berg av disk. Det är inte min tur att diska, då blir det såhär. Och jag HATAR det. SKtjobbigt. Vet inte hur många gångar jag har fått laga mat OCH diskat, bara för att jag inte kan låta det vara över natten. Så jag ska nog diska lite innan jag går iväg till skolan.

Å varför jag ska till skolan? Jo, let me tell you. När jag säger att jag drabbas av MÅNGA småsaker ORÄTTVIST så måste ni FÖRSTÅ att jag menar allvar, ok? OK!?

Jag fick ett sms igår av min c-kompis (c-uppsats kompis, LÄR DIG) som berättar att den organisationen vi ska skriva en c-uppsats om (eller inte OM dem, men det vi skulle göra skulle hjälpa dem så jävlamycket. Men är man dum är man väl lite dum) inte vill vara med i vår båt.

Hur drabbar det här oss då?
JO! Vi har redan skrivit en hel jävla forskningsplan. Ja, vi kanske var lite dumma som gjorde det innan vi fått svar av dem, men vi trodde faktiskt att de var lite mer smarta än så. VEM TACKAR NEJ TILL SÅNT?! Å framförallt, VAD FÖRLORAR DEM PÅ DET?!
Jag vet någon som INTE ska få bidrag av mig i fortsättningen.
Haha skoj skoj.

Men i alla fall. Så idag ska vi komma på ett nytt ämne och skriva en ny forskningsplan. Å JAG ÄLSKART!!!
Jag som vaknade upp idag och kände för att STORSTÄDA.
Och kanske typ, börja träna. Jag kan inte ursäkta med hosta, för det har jag inte längre.

Så...ja, disken vare!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0